Jag ber att få återkomma

Jag kommer inte att publicera något här på ett tag.
Jag orkar inte.

En är väl så go som en ann

Jag vill ha min lax gravad eller rimmad.

Jag kan inte avgöra om laxen är gravad eller
om den är rimmad när den ligger på tallriken.
Men jag kan avgöra att den är gravad ELLER
rimmad. Och det räcker för mig.

Gravad eller rimmad ska laxen vara.
Det är lika gott vilket som.

Youtube postal service

Hoho, jag letade egentligen efter något helt annat men hittade
Ben Folds som jammar fram en cover på "Such Great Heights" i
ett australiensiskt tv-program.

En kille spelar på brevlåda med sked.

Jaha ja.
Lite fyllebloggande igår ser jag.

Men Fredrik var verkligen arg igår
när jag tog kort på honom. Skumt.

Fredrik är arg. Jag vet inte varför. Men han är slumpmässig.

Teatern får nog vänta

Jag borde gå oftare på teater. Kanske.

Men scenkonsten skrämmer mig en smula. Jag känner
mig alltid utsatt i en teatersalong.

Förra gången jag gick på teater tog Fredriks förra
flickvän sig på fittan. På scenen. Det var väl rätt
mäktigt i och för sig.

Men jag vet inte. Vi får se.
Birro är väl aktuell med något snart.

Mannen på bilden heter Tim. Han har inget med inlägget
att göra, han råkar bara sitta mitt emot mig.

Ni vet den där reklamfilmen med en blond, lockig kille
som sjunger jättehögt i ett luciatåg. Den karaktären
skulle jag vilja se i en långfilm. Jag tycker mycket
om honom.

Lite tut på slutet. Ska det vara så svårt?

I en och en halv timme har jag letat efter en låt att
avsluta episod fyra med.

I en timme och en halv timme!

Jag vill ha stråkar.
Och trumpeter. Eller något slags tutande i alla fall.
Trombon?

Jag tittar på Idol

Livet är en skola...

sa en irakisk-svensk kille som förlorade synen och
en kompis när en mina exploderade på en fotbollsplan

...man kommer få en del läxor.

fortsatte han.

Så kan också en understatementslipsten dras.

Christer slog mig i gocarten

Så var den här dagen förstörd lik förbannat.

Idag är en bra dag.
Och VD-Claes bjuder på gocart för att fira.

När engelska tidningen F1 Racing listade världens snabbaste
F1-förare genom tiderna hamnade Ronnie Pettersson på femte
plats (om jag inte minns fel).

I Sverige känns Ronnie Pettersson lite bortglömd.
Det är synd.
Han är en av våra allra största.

11 september 1978 dog han.
11 september är allt ett riktigt skitdatum.

Fast Mauo Scocco är i och för sig född 11 september.
Och det var ju bra.

Snälla säg att det är en tatuering.
Årets bisarr-paralympics-tatuering.

- Jag vill ha lite blått här, på axeln.
- Vadå blått?
- Jo, men liksom en blå klump som liksom rinner
ner för axeln. Det vill jag ha.
- Ok.

Inte för att jag tror att den är äkta.

Men det är ändå en lustig - om än brutal - illustration
av hur högmod går före fall.

Det började med Hermann Dill och Champions League-pokalen.
Sedan Alex och Stanley Cup.
Och idag mms:ar Bollack en bild på sig själv och VM-pokalen.

Det är tydligen något slags ny folksport det här.

Just nu leder Bollack, följt av Hermann och sedan Alex.
Det blir för övrigt svårt att slå Bollack.

Det ska vara om man lägger vantarna på Jesse Owens OS-medaljer.
Eller Stalins mustasch.

Tyskt tankegods har alltid funkat i Sverige

Det är lite märkligt att "Vem kan slå Filip & Fredrik"
överallt framställs som ett egetpåhittat program.

Då det är ett tyskt format.

En ko på isen

Hanna, kan vi skjuta på det där några dagar?

Jag måste jobba sent ikväll.

Tack. Men nej tack.

"Hål i Väggen? Är inte det lite under din kapacitet?"

Träffade först Monique Wadsted och sedan Kattis Ahlström igår.
Båda tycker uppenbarligen att jag borde göra någon annan typ av
program. Och det är ju smickrande att höra från två så skarpa
typer. Men de har naturligtvis fel.

Visst, jag har kapacitet att göra program med något tyngre innehåll
än människor som får en rosa frigolitvägg i huvudet. Det är väl sant.
Men ärligt talat, vem har inte det? Jag vet inte vad det skulle vara
för typ av svagbegåvning man skulle behöva gräva fram för att producentens intellektuella status skulle matcha programinnehållet på Hål i Väggen. Men framför allt, tv-branschen lider redan svårt av alla medelbegåvningar som låter sig befordras till sin inkompetensnivå.

Jag håller mig nog till mina väggar.

Jo, så får det bli.

Inget bandfel som inte har något gott med sig.

Viasat London mailade just.
Det visade sig vara ett mystiskt (ja, mystiskt faktiskt)
bandfel på master tapen vi skickade i torsdags.

Detta har medfört en bra och en dålig sak.

Dålig: Vi tappar en halvdag eftersom vi måste lista ut
felet samt lägga ut en ny master.

Bra: Jag hinner inte till sändningen av Kristallen utan
kommer bara att gå på festen.

Ikväll ska jag mucka gräl med Anne Lundberg. Och någon
annan som inte har förtjänat det. Johan Stemme kanske.